Snabb uppa-datering

Nu har jag varit kass på att skriva igen, har inte uppdaterat på år och dag. Tack till bror som påminde mig.
Firade en fin "födelsedagsvecka" i Reykjavík med mamma, pappa och Cilla. Det var så himla fint att få hit mamma och pappa på "mitt" ställe, få åka runt i huvudstaden och på obygden och kolla in naturens under med dem, samt bli otroligt bortskämt i en hel vecka. Otroligt glad att de kom hit.
Bäst av allt var det på onsdagen, då jag åkte till Blå Lagunen med Dustin, Agnes, Guthrie och Steve (som skulle till Färöarna med Polar Law i en vecka, så de stannade till i Rvk i några dagar innan avfärd). Solen sken, det var klar frisk luft, och det var ljuvligt att komma ut från omklädningsrummet i sin bikini, frysa till och få tuppaskinn, se de tjocka ångorna från bassängen sakta sväva upp från vattenytan, som om de sömnigt egentligen inte ville lämna vattnet som de kom ifrån. Sen gå mot bassängen, sticka ner foten och känna hur hela kroppen slutar spänna sig för att slå bort kylan och hur den sen bara kapitulerar totalt när man sjunker ner i det varma vattnet. Och så bara ligga där i saltvattnet med sina bästa vänner, samt avnjuta en immig Gull-öl och bara invänta att mamma och pappa skulle dyka upp. Vilken ljuvlig eftermiddag. "If we lead a really, extraordinarily good life and go to heaven, this is where we will end up" sa jag och det var ingen som protesterade. Sen dök mamma och pappa upp, det var så otroligt kul att se dem! Och jag blev så glad att de hann komma för att träffa mina fyra fina vänner, för det var ju främst därför som jag velat att de skulle komma hela vägen till Akureyri först. Men nu kunde vi ju ses alla 7 i Rvk.
Efter att ha marinerat utsidan i den Blå Lagunen och insidan med bärs i några timmar så steg vi upp, bytte om och åt middag. Sen var man lite mör, men lyckligare än på länge.

Jag bodde hos Cillas syster första dagarna, sen hos Ingi och Ragnheidur som är mammas gamla kompisar. Otrolig gästfrihet: jag fick ett eget rum att sova i, de körde mig överallt och insisterade på att jag tog åt mig av precis vad jag ville hemma hos dem. Blev omhändertagen som en prinsessa! Vilka underbara människor, jag hade så himla trevligt tillsammans med dem och ser fram emot nästa gång jag får se dem, innan jag åker hem till Sverige.

Fick flera fina 25årspresenter, fast bäst av allt var att får se mamma, pappa och Cilla så klart.

Annars rullar det på här, våren har kommit och solen skiner och man behöver inte sin tjocka jacka längre. Så befriande det kan vara när man bara får slippa sina tunga vinterkläder. Det är bra att jag blir uppiggad, för just nu är jag stressad som satan över ett antal olika saker. C-uppsats, handledning, ämnesvalet, lägenheten, samt när Polar Law-gänget kommer tillbaka på fredag så är det bara en vecka kvar av deras vistelse här. Jag kan inte ens tänka på det för då känns det som luften tar slut i bröstet. Och sen måste ju jag lämna detta ställe, tänker jag på det så känns det ännu värre (jag är sämst på hejdå. Helt värdelös på det.) mycket för att jag träffat en islänning här som jag tycker mycket om.
Det hade väl av praktiska skäl varit smartast om jag hållit mig för mig själv men jag har aldrig kunnat kontrollera sånt där. Jag tänker nog aldrig med hjärnan egentligen.
Så det är mycket som snurrar i huvet och som inte faller på plats just nu och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det.
Men samtidigt så tror jag att värre saker har hänt bättre människor, som Sofie brukar säga.