Förbannar högskolan

Guthries födelsedag blev fin! Chokladtårtan som bestod av 4 ingredienser blev en enorm succé, jordgubbar på det blev kronan på verket. Guthrie, jag, Ox och Arnor fick åka med Magda i bilen till bowlinghallen, "GUTHRIE it's your birthday, don't walk! And Suuuuuue, you've got your shitty lungs, jeeeesus" så vi fick åka bil medans de andra fick gå! I väntan på dem så gjorde vi det man bäst gör i bowlinghallen när man inte rullar klot: drack vin och käkade pommes.

Sen kom bowlinginstruktören som vi träffade förra tisdagen (då jag, Dustin och Guth tjyvbowlade, bowling är ju annars helig lördagstillställning), så vi fick lektion och tips på hur man bäst skruvar sina klot och fixat en strike. Tydligen ska man inte alls sikta på käglorna, utan på de små pilarna som finns på bowlingbanan (3e från höger om man är högerhänt), se till att följa upp hela rörelsen med armen, som i golf ungefär, samt tänka på hur man för armen(rakt, som en ölhävning), spänner handleden och hur man stegar fram(1,2,3,4, börjar med höger fot som högerhänt). En hel vetenskap!
Vilket tillsammans med lite vin och öl var avkopplingen jag behövde idag, då jag ringt CSN för femtioelfte gången i år. De behöver kompletterande uppgifter (nej, jag har fortfarande inte fått mitt lån+bidrag) så det ska jag fixa imorgon. Ett satans, evinnerligt, inkonsekvent krånglande. Det kan ju dock ses som ett framsteg att jag ryckte på axlarna och sa "Näeh, vad fan..." istället för att känna att det var slutet på mina studier, min kandidatexamen och därmed hyperventilera och lipa okontrollerat som förra gången.
Samt att jag inte fått någon info om C-uppsatsen fortfarande. Jag mailade Luisa i min klass, det kändes skitdumt att göra det (som om jag är för slarvig för att ta reda på info och bara förlitar mig på klasskamrater att fixa. Dock har jag ju verkligen försökt nu, men utan framgång) och jag fick svar från henne direkt. Tydligen har MAH varit knapphändig med information även på hemmaplan, verkar itne finnas mycket struktur att följa rent konkret. Skit, verkligen. Känns dock som om jag verka ligga jämförelsevis i framkant litegrann, då jag har en relativt utformad idé om vad jag vill skriva om (samt läst 7-10 artiklar och 2-3 böcker i mitt ämne), så nu ska jag ta helgen till att skriva ihop ett PM till på tisdag.
Pratade med Nigel Dower (Development cooperation and Development NGO's-läraren. Jag fick 9.5 av 10 på uppsatsen jag lämnade in förra veckan, så Nigel undrade om jag pluggat etik och IR tidigare. När jag sa nej så sa han att jag kanske kunde överväga att fortsätta mina studier inom det området. Vilken pepp!) idag, frågade om han läst Dambisa Moyo's "Dead aid" som jag precis avslutat, det hade han inte. Han ska få låna den av mig imorgon. Vi pratade om hennes idéer angående hur mikrofinanser i sig vore lösningen på biståndsberoendet i u-länderna. Nigel sa att mikrofinanser kräver ett entreprenörskap som inte nödvändigtvis existerar, jag tänkte att det också förutsatte en massa förkunskaper som de mest utsatta människorna nödvändigtvis inte besitter (kunna läsa och skriva, en viss insikt i vad som behövs till att planera sina affärer som måste vara svår att inneha utan någon som helst utbildning) där bistånd kan vara en viktig bro. Kräver inte självaste vetskapen om mikrofinanser en viss baskunskap som de mest extremt drabbade människorna inte kan tillskansa sig? Det finns så många luckor däremellan som inte verkar fyllas av själva utvecklingsprocessen som mikrofinanser är tänkta att utgöra.
I vilket fall erbjöd sig Nigel att vara min handledare här på Island, och det känns fantastiskt bra. Han är jättesmart, oerhört erfaren inom ämnet, skrivit böcker, föreläst och doktorerat, och han är ett fantastiskt bollplank i frågor angående bistånd.
Jag ser verkligen fram emot att jobba med honom! Han besitter en oerhörd kunskap och bredd inom området, både angående teorierna och global allmänbildning. Farbrorn är en vandrande IR-och-etik-bibliotek! Samt att han fortfarande verkar genuint nyfiken och intresserad av andras idéer inom ämnet.

Nu får jag gå och lägga mig så jag kan läsa artikeln innan lektionen imorgon så jag inte gör honom besviken.
Sov gott!

Akut bronkit

Eftersom det är internationella kvinnodagen tänkte jag vara extra snäll mot mamma idag (och de två andra mammorna) så jag gick till doktorn. Jag hade inte bokat nån tid men kunde ändå bli mottagen efter en halvtimme, av en liten timid grå islänning som verkade skämmas över sin dåliga engelska så han pratade väldigt tyst. Han konstaterade att jag var röd i högra örat och hade bronkit, så han skrev ut en inhalator samt antibiotika till mig, undersökning samt medicin gick på 8200 ISK. Men vad fan, så blir det ju när man är sjuk.

Inhalatorn ska jag ta 2 doser 2 ggr om dagen första veckan, sen 1 dos 2 ggr om dagen andra veckan, antibiotikan ska jag ta 3 piller om dagen tills burken är slut (en vecka). Jag har läst på lite om akut bronkit på nätet och det ser ut som om bara 10% av fallen består av bakterieinfektioner (= de enda som därmed kan botas av antibiotika) så nu blev jag lite skeptisk till att använda det... å andra sidan, har man hostat i 5 veckor så kanske man ska lita på farbror doktorn och inte ställa sina egna diagnoser utifrån vad man snappat upp efter 30 sekunders läsning på Wikipedia...

Imorgon fyller Guthrie år! Guthrie spöade skiten ur alla när vi bowlade i lördags. Eftersom hon är helt fantastisk så ska vi fira henne bäst vi förmår, det blir bowlinglektion på kvällen, innan dess ska jag styra upp ett presentkort på den lyxigaste, göttigaste massagen som går att fås för pengar nere på spa't, sen gå till hälsokostbutiken och köpa glutenfritt mjöl så jag kan baga henne en fin kaga, sen ska vi dra med kagan till bowlinghallen så vi kan fira henne där! Sen får vi se vart det bär hän.

Nu ska jag ta min medicin och gå och lägga mig för jag har lektion 8 imorgon bitti...
Så nu ska jag rossla iväg och borsta min tand. Godnatt.

Sluta hosta, börja plugga

Ännu en bra helg i Akureyri. Tiden flyger här, känns helt otroligt att det gått 5 veckor redan sedan jag kom hit. Men så blir det väl när man har turen att ha så fina och roliga människor omkring sig som man umgås med hela tiden! Kanadensiska Agnes make Cory har varit här i en vecka nu och stannar ungefär lika länge till, och ikväll kommer Dustins flickvän Emilia till byn. Det är så fint att få träffa allas respektive, de personerna man redan tycker om så mycket får ytterligare en dimension på något vis. Cory påminner mig lite om mina bröder: idag när han och Agnes berättade att de hade problem med avloppet frågade jag ifall det luktade från det också, men då sa han "No, that's just you."

Denna vecka har varit bäst hittills, humörmässigt också. Men hostan håller i sig. Guthrie misstänker att hon har samma åkomma som jag, för hon har samma symtom: ingen feber eller halsont, dock extremt mycket hosta, täppta bihålor, tryck i öronen och, av nån jäkla anledning, en massa gråtattacker(vissa virus måste ju kunna påverka mer än bara kroppen, eller?). Det måste vara förkylningen som gör det, för jag har lipat och känt mig så himla eländig hela tiden. För att försöka beveka lite perspektiv och sluta tycka det är mest synd om mig i hela världen så har jag läst Haitibloggar och kollat på hemska dokumentärer om 16åriga herionister i Swansea, men det har bara lett till att jag bölat ännu mer. Smart!
Nu har i alla fall tre fina mammor sagt till mig att gå till doktorn så imorgon ska jag göra det... Under tiden dricker jag brustablettsTreo och C-vitamin, samt shottar isländsk hostmedicin som smakar som om man lagt 15 Fishermans friend i ett glas Fernet Branca. Det får en vilja bli frisk ännu snabbare.

Nu ska jag sluta gnälla om mig själv och göra några mackor och läsa lite mer om bistånd. (Jag får det att låta som om jag är superambitiös men faktum är att jag käkat toblerone och lusläst en ny favoritblogg halva dagen... skärpning där.)

Mellanspel

Förkylningen som jag tror jag fick på flyget hit hänger kvar, 5 veckor av hostande och snorande börjar te sig lite tröttsamt. Man kanske borde skita i gymmet och vila, men jag mår ju mycket bättre av att gå dit så jag fortsätter med det.
Annars pluggar jag på en massa till C-uppsatsen (fortfarande inte ett ord från MAH fastän jag ringt och mailat. Vet inte alls hur planeringen ska vara, hur många sidor, vad det är för datum som gäller, opponering, struktur, osv. Jag har googlat och hittat en mall för en svensk C-uppsats som jag följer tills vidare, fast det behöver ju inte stämma överens med MAH's standarder. Men vad fan ska man göra? Jävla stressmoment för mig att inte veta.) Så jag läser, har en 5-6 böcker här, har tagit mig igenom 3 så man börjar ju få en lite bredare grund angående sitt ämne i alla fall. Alltid något.

Ikväll dricker jag lite vin och går på konsert och ser på Árstíðir, ett isländskt Simon and Garfunkel om man så vill.

Imorgon blir det mer plugg och sen bowling, för det är ju lördag.
Nu ska jag hämta tvätten!

Spattsöndag

Jag tror jag har drabbats av lite för mycket framtidsoro. De flesta som tar sin kandidatexamen nu verkar ha en ganska väl utarbetad plan över vad de ska göra i höst. Jag tyckte i höstas att det kändes som en jättebra idé att åka till Montreal augusti 2010 och ta en magisterexamen där. Väldigt ambitiösa planer. Men nu vet jag inte riktigt alls vad jag vill. Och det är liksom första gången det känns om ett stort påtagligt problem att inte veta.

Jag pratade med Nikolas och Magda, som båda tar sin magister nu, berättade om min tvekan över vad jag ska göra när jag blir klar. Pratade om mina funderingar på att "bara" praktisera eller volontära ett tag tills jag kanske kommer på vad jag vill inrikta mig på (vilket ju kan vara bra att veta innan man börjar på en magister). De båda framhöll dock att jag borde hoppa på ett magisterprogram direkt så jag har det avklarat, för att det är lika bra att göra allt nu när man ändå är inne i allt pluggande. Så jag har av nån anledning tagit åt mig och skruvat upp mig totalt i försöken att komma på vad jag vill plugga, vart jag ska söka, vad jag ska inrikta mig på. (Ni som känner mig vet ju hur jag tenderar att förstora upp allt och stressa upp mig ofantligt i onödan - jag blir helt outhärdlig)
Men nu efter att ha tittat runt på några olika sidor för volontärorganisationer och praktikplatser så känns det som om det finns en hel del annan sysselsättning att välja på. Och nog för att jag kan vara ett praktexemplar av 80talisterna, generationen som har sagts tycka att allt man sysslar med ska vara superskoj och stimulerande precis hela tiden, men det får nog bli en pluggpaus innan jag går vidare i min utbildning efter min kandidatexamen. Det känns ju knäppt att nästa få ångest över hösten när man bara knappt börjat på sin C-uppsats ens.
Jag är så himla kass på att lugna ner mig själv men nu känns det trots det lite bättre.

Nu ska jag skriva klart min uppsats på 1500 ord i Development Cooperation and Development NGO's, just nu om etik. "A comparison between euthanasaia and abortion, from a utilitarian and deontological perspective". Bara ett par hundra ord kvar sen ska jag ut i snön en runda tror jag.

Bowlar law och OS

Nu har det gått för lång tid mellan blogginläggen igen. Äsch.
Det är hur som helst skönt att vara tillbaka och komma in i rutinerna igen, komma igång med gamla traditioner och lägga till några nya, t ex bowla varje helg med Polar law-studenterna. Har lovat att designa en tröja som vi kan ha när vi bowlar, skulle vilja veta vad det är för nördfaktor på den. Men det kan nog bli fint.

Jag har börjat läsa på till C-uppsatsen, har mailat ansvarig på MAH för att se om mitt ämne verkar bra, dessutom bett om lite mer info angående uppsatsen, men såklart inte fått svar. Väldigt irriterande. Med tanke på hur bristfälliga de var när jag ringde dagligen i januari och bad om hjälp så gör ju det här att man bara blir ännu mer irriterad.
Jag har i alla fall fått svar på varför min studieförsäkran inte kommit än, kuvertet till CSN låg under ett säte i bilen... Så kan det gå ibland, men det är ju skönt att veta att det var där felet låg och inte att det var nåt fel med själva ansökan (inte vad jag vet nu i alla fall). Tycker lite synd om mamma som fick så dåligt samvete, men shit happens. Det gör ju inget. Och jag lyckas på nåt vis ha kvar lite pengar från förra terminen, sen kommer väl min lön snart också, så det ska väl nog runt ett tag till. Får ge fan i att bada i gravlax och foie gras denna vecka, men vad fan... Har hört att vanligt vatten ska göra att man luktar bättre, vi får se hur det går.

Så jag läser och skriver och vandrar runt som barnen från Frostmofjället i snöyran. Här ovan bjuder jag på en bild på mig innan jag går till skolan. Sen gymmar jag på skolgymmet 4 gånger i veckan, hade nån sagt för ett halvår sen att jag skulle bli en gym-mänska hade jag skrattat väldigt högt. Tränar vanligt 3 ggr i veckan sen kör jag helt slut på mig 4e gången. Låter ju helt idiotiskt nu när man ser det i skrift, nästan lite pinsamt. Jaja, jag är hälsosam och rör på mig i alla fall. Så har dragit ner på rött kött (inte slutat såklart, jag försökte en gång innan men det sket sig efter tre dagar eller så), plus inte blitt full på en månad. Vad fan har hänt med Susanne, tänker ni nu.
Inte vet jag. Det kanske är en godartad 25årskris?

Nu ska jag skriva klart min lilla uppsats på 1500 ord som ska in den 22e, det är till att ligga lite i framkant idag. Sen blir det nog en ganska lugn helg med lite OS. Försökte kolla matchen igår mellan våra damer och kanadensarna i ishockey. Lyckligtvis kunde vi inte se matchen, men Agnes make ringde från Kanada tre gånger och skrattade över hur mycket spö de gav oss. 13-1 alltså, hoppas det går bättre skidskyttet ikväll!
Nu slutar jag skriva, det är Ernst Kirschsteiger-varning på detta mys-inlägg redan. Jag får väl gå ut och strypa en säl så jag väger upp det lite.
Puss hej.

Tillbaka till ön av is

Det blev en lite för lång vinterpaus på bloggen, men eftersom jag var utan dator hemma så blev det inte så mycket rapporterat.
Resan hem i December gick fint, jag sov över hos Affe sen träffade jag Anette i Malmö innan jag tog tåget hem till Karlskrona. Jobbade i chokladbutiken en vecka före jul, sen fick det vara nog så jag tog jullov, som i stort sett bestod i att festa med häxorna, sova, äta, samt umgås med mormor, mamma och pappa. Jag har haft det så jäkla bra med morsan hela tiden, ingen har varit gladare för att hon jobbar hemifrån än jag. Vi har spelat Kent Finell, druckit kaffe, gjort julgodis(t o m pappa anslöt sig efter ett tag), åkt längdskidor, tagit utflykter, lagat mat, skottat snö, eldat i spiseln, shoppat, gått på gympa, kollat "Stjärnorna på slottet" och spelat yatzy i mängder. Sen när jag var uppe i Sthlm var hon i stan på viktigt juristuppdrag, så då passade hon på och bjöd mig, Sofie och Cilla på musslor på Belgobar, det var otroligt mysigt.


Så nu är man hemkommen till studentrummet, efter en fantastisk vecka i Sthlm med mina bästa vänner, samt en Malmötripp med Depeche Modespelning för att sen återvända till Sthlm några sista dagar med mina fina brudar.
Men det är skönt att vara tillbaka i Akureyri nu, att få packa upp och inte flänga runt mer. Och att se alla som kommit tillbaka! Oxana hoppade runt som en ekorre på speed när hon såg mig, det var fint, och igår fick jag träffa Dustin och Agnes. Idag mötte jag Guthrie, och om tio minuter ska Ox och jag bege oss ner till Greifinn för att äta middag. Nu har ju Steve kommit till byen också, och Jen är här med sin pojkvän, så nu är det bara Moses som fattas sen är alla samlade igen (Magda ska vi möta upp med senare ikväll).

Utlovar fler uppdateringar framöver. Bleeeeess!