Jag tror jag har drabbats av lite för mycket framtidsoro. De flesta som tar sin kandidatexamen nu verkar ha en ganska väl utarbetad plan över vad de ska göra i höst. Jag tyckte i höstas att det kändes som en jättebra idé att åka till Montreal augusti 2010 och ta en magisterexamen där. Väldigt ambitiösa planer. Men nu vet jag inte riktigt alls vad jag vill. Och det är liksom första gången det känns om ett stort påtagligt problem att inte veta.
Jag pratade med Nikolas och Magda, som båda tar sin magister nu, berättade om min tvekan över vad jag ska göra när jag blir klar. Pratade om mina funderingar på att "bara" praktisera eller volontära ett tag tills jag kanske kommer på vad jag vill inrikta mig på (vilket ju kan vara bra att veta innan man börjar på en magister). De båda framhöll dock att jag borde hoppa på ett magisterprogram direkt så jag har det avklarat, för att det är lika bra att göra allt nu när man ändå är inne i allt pluggande. Så jag har av nån anledning tagit åt mig och skruvat upp mig totalt i försöken att komma på vad jag vill plugga, vart jag ska söka, vad jag ska inrikta mig på. (Ni som känner mig vet ju hur jag tenderar att förstora upp allt och stressa upp mig ofantligt i onödan - jag blir helt outhärdlig)
Men nu efter att ha tittat runt på några olika sidor för volontärorganisationer och praktikplatser så känns det som om det finns en hel del annan sysselsättning att välja på. Och nog för att jag kan vara ett praktexemplar av 80talisterna, generationen som har sagts tycka att allt man sysslar med ska vara superskoj och stimulerande precis hela tiden, men det får nog bli en pluggpaus innan jag går vidare i min utbildning efter min kandidatexamen. Det känns ju knäppt att nästa få ångest över hösten när man bara knappt börjat på sin C-uppsats ens.
Jag är så himla kass på att lugna ner mig själv men nu känns det trots det lite bättre.
Nu ska jag skriva klart min uppsats på 1500 ord i Development Cooperation and Development NGO's, just nu om etik. "A comparison between euthanasaia and abortion, from a utilitarian and deontological perspective". Bara ett par hundra ord kvar sen ska jag ut i snön en runda tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej snygging,
SvaraRaderaVet hur det känns att vela. Jag började ju inte på högskolan förrän jag var 24 efter mycket hattande hit och dit om vad jag ville bli. Hann ändra mig under utbildningens gång också. Jag gick ju en journalistutbildning men gjorde min praktik på en informationsavdelning och insåg att det var det jag ville jobba som inte som journalist. Det var tack vare den praktiken jag sen fick mitt första jobb inom yrket. :-)
Så mitt tips är att du praktiserar innan du pluggar vidare. Lättare att ta till sig utbildningen sen när man vet vilka bitar som är viktigast för att nå dit man vill.
Kram Liten
tack snälla du, vilken bra pepp. och det gick ju finfint för dig!
SvaraRaderaja för jag har nog inte fattat hur stressad jag varit över detta förrän jag beslutade mig för att "nej, inte mer plugg till hösten.", för när jag bestämt mig var som om hela kroppen bara drog en djup suck av lättnad.
men du har helt rätt, och det är nog ändå bäst om man har lite mer erfarenhet innan man pluggar vidare (om det nu är det man bestämmer sig för).
kram kram
Tummen upp för den nya bloggdesignen!
SvaraRaderaSka inte ge dig några studietips, för jag är ju inte så bra på att plugga själv. Men önskar dig lycka till vad du än väljer i alla fall!