Vulkaniska aktiviteter

Verkar som min mammas antågande till ön förebådas av både det ena och det andra! Vulkanutbrottet i södra Island började tydligen igår natt, och de seismiska aktiviteterna verkar öka varje gång morsan är på väg till ön. Jag minns inte detaljerna, men det varje gång hon varit på väg till Island så har bergen börjat leva här. Hon har den effekten, min lilla mor! Sätter kullarna i rullning.

Har haft en bra helg, bra vecka men jag är stressad över studierna. Har en presentation på tisdag tillsammans med vad jag trodde var en ambitiös grupp. Men när det stod klart att jag kommer hålla sjävla presentationen (och alltså framföra deras delar också) så verkar 3 av dem fullständigt skita i att bidra. Vi ska ha möte imorgon, och det är bäst för dem att det skrivit klart sina bitar, annars blir det ju helt enkelt till att strunta i dem och presenterar min egen och Silvias del, sen får de andra väl vara utan 30% av sitt betyg (som presentationen utgör).
Sen har jag en uppsats på 2500 ord som ska in på fredag, samtidigt som en ny intensivkurs börjar denna vecka med lektioner 10-16 varje dag, samt uppgifter och test som det innebär, plus att jag skulle vilja jobba med på C-uppsatsen för Nigel åker från Island om en vecka (visserligen kan vi maila, men vore ju skönt om man kunde fixat några möten angående min uppsats innan han drar).
Jobb, jobb, jobb, jobb, inte konstigt man sover kasst ibland!

Jag blir bara mer och mer övertygad om att jag tagit rätt beslut vad det gäller att inte plugga till en Masters direkt efter jag tagit min Bachelor. Jag är verkligen inte alls sugen på att plugga, inte ett dugg. Det är fortfarande kul och spännande för mig att lära mig de saker jag pluggar här, men det känns så jäkla fruktlöst att allt jag gör bara resulterar i uppsatser och papper och test. Jag vill kunna SE resultaten av det jag lärt mig, det jag kan. Och även om en kanidatexamen inte i sig är särskilt maffig vad det gäller att få jobb så är jag inte särskilt orolig, jag tror jag till hösten kommer kunna hitta en hjälporganisation som kan vilja ha mig ändå.
Eller vad det nu blir för sysselsättning för mig i höst. Jag hinner nog komma på nya idéer och ändra mig 283 gånger innan den kommer...
Hur som helst, det brukar alltid lösa sig för mig, även när det skiter sig.

Och hostan håller i sig, trots att penicillinkuren slutade för en vecka sen... Jag slarvade ju visserligen med inhalatorn ganska mycket denna vecka, kanske därför jag inte är helt frisk. Vi får se hur det går, om inte hostan gått över om ytterligare en vecka får jag väl gå till doktorn igen.

Annars är jag i rätt bra form, gymmar 4 dagar i veckan, fast det kanske jag får dra ner på denna vecka när vi har så mycket i skolan. Trodde verkligen aldrig att jag skulle säga detta, men det är lite som terapi att gå och gymma. Det är svårt att beskriva vad det är, men det är väl kanske tillfredställelsen i kombination med alla endorfiner som gör att jag fortsätter komma tillbaka. När jag i fredags lyckades springa 7km på tre kvart så kände jag mig så jäkla snabb och stark (det kanske inte är så supersnabbt eller länge, men för en soffpotatis är det det) ochkicken över att jag klarade det kändes som om jag kunde klara precis vad som helst. Och det är klart som fanken att man vill återvända till den känslan.

Nu ska jag skriva lite mer på min presentation, sen blir det bingen.
Natti!