Sista 2 veckorna

Magda åkte hem i tisdags, Akureyri blir bara mindre och mindre.
Jag bokade om min flygbiljett hem förra veckan, för min sista uppsats ska in den 8e, vilket även är datumet då jag har mitt sista prov. Inte så stor mening att stanna mycket längre än så, så söndagen den 13e åker jag hem. Tar flyget från Akureyri vid 10 på morgonen, sen från Reykjavík några timmar senare. Väl framme i Köpenhamn blir det för sent för att ta tåget hem till Karlskrona, så jag åker till Lund och sover hos Afsaneh. Det ska bli så otroligt fantastiskt fint att få se henne igen, och alla andra, att få vara hos folk som känner en igen. Och få en kram, jag är totalt försummad vad det gäller fysisk kontakt. Kan inte minnas när nån rörde mig annat vad det gäller att skaka hand senast. Jag kommer sitta som klistrad på alla vänner och familjen när jag kommer hem. Susanne a.k.a blodigelplåstret.
Så kommer mamma ha hängt upp julängeln i mitt fönster när jag kommer hem, som hon alltid gör. Och kalendern i trappan, och trästjärnorna i köksfönstren. Och bäddat med nya lakan i min säng. Min pyttelilla obekväma 90-säng, jag har nog aldrig längtat mer efter den. Sängen jag har nu är nog 140, för stor, man ligger hoprullad i en liten boll i vänstra hörnet.

Så jag uppehåller mig med massa annat fram tills dess, skriver uppsats, hade satt ett datum för mig själv i huvudet, men jag ligger lite efter. Å andra sidan skrev jag 800 ord idag, så jag kanske kan komma ikapp trots allt, vi får se.
Imorgon ska jag in till stan, fixa bankärenden och gymma, för det har jag inte gjort sen i onsdags. Ska ta med mig bikinin äntligen och undersöka poolen på taket. Det är få ställen det är så bekvämt att vara ensam på som på gymmet! Eller, det är ju alltid folk där, men det är ju en slags outtalad kollektiv stämning där alla sköter sitt, tillsammans. Man interagerar inte med varandra, men alla är med på det, så man känner sig aldrig ensam.

Jag gjorde 96 köttbullar i fredags, för vi hade julmiddag i ett av studenthusen, det var trevligt, sen drog vi ut och drack öl en runda, det var ännu bättre. Har blivit kompis med en av Magdas killes kompisar, Agnes (en till Agnes, men islänning istället för kanadensare) så jag försöker träffa henne så ofta jag kan, för hon är supergo. 20 år gammal med en 2,5 år gammal son som är helt ljuvlig. Hennes kille är 21. Många här har barn, i ung ålder, många studenter som är yngre än jag har små familjer. Det är inte vad jag är van vid hemifrån, där vi alla på nåt sätt känner att vi måste ha utbildning, hus, jobb, fast partner och pengar för att klara av att skaffa barn. Islänningarna verkar inte bära på den där världsomvändande paniken som vi har vad det gäller att få barn, vi verkar bara tänka på oåterkalleligt massivt ansvar som om det vore en fotboja. Men inte islänningarna, det är befriande att se.

Sömnen har börjat komma tillbaka i större doser, det är skönt när den gör det. Och eftersom jag vill vakna innan elva imorgon får jag avsluta nu, borsta min tand och tvätta min nos.
Sov gott!