Halloween, fotosession och second handkläder.

Nu har jag knappt skrivit på 2 veckor, det blir så ibland när man har mycket i huvet och ännu mer på schemat. Fast just nu är schemat väldigt tomt, så nu har jag tid att skriva nästan hur mycket som helst.
Som sagt, förförra veckan var väldigt deppig. Oxana, Magda och jag har umgåtts mycket, för att inte gå ner oss för mycket, och det har gått rätt så bra.
Jag har dessutom börjat hänga lite med Becks, en tjej jag träffat på på Karolína, vi fikar och jag spöar henne i isländska kortspel som hon lär mig, det är roligt.

Sista helgen i oktober var det ju allhelgona, eller Halloween som den amerikanska sed några av oss skandinavier faktiskt anammat kallas, och den firades med buller och bång. Jag hade prov i Continental Law i fredags, och jisses vad det kändes som om det sket sig(visade sig dock idag att jag klarat kursen med 7,5 av 10 i betyg, är väldigt nöjd. Har klarat alla kurser hittills med den poängen. Är ju ingen A-student direkt, men det går definitivt bättre här än det gör hemma i Sverige vad det gäller pluggandet) så jag gick och muttrade för mig själv och försökte fundera ut hur jag bäst skulle bygga min halloweenkostym, som jag funderat på i några dagar.
Jag hade idén att gå som Ripley i Alien 3, precis när hon dör och en alien hoppar ut ur bröstet på henne. Så jag gick till Penninn först, hittade röd akrylfärg, maskeringstejp, lim, ståltråd och vattenfärg där. Sen gick jag till Netto, köpte en brun t-shirt, och sen drog jag hem, samlade ihop de gamla gratistidningarna i köket och gick in till mitt rum och började skapa.
Det tog fyra timmar, först att bygga monstret, sen klippa av ärmarna samt sy in t-shirten och "bloda ner" den, sen ta på mig den för att till sist med maskeringstejp fästa monstret under bysten. Sådär blev resultatet:
(De röda stjärnorna var inte en del av min outfit, Magda ville pynta mig lite)
Till saken hör att jag först gjorde monstret lite för lång i kroppen liksom, så när jag reste mig upp efter att ha satt fast den så såg det ut som en erigerad röd penis tittade ut under mina bröst. Jag gick in till Oxana, och frågade "Ox, does this look like a penis?", och herre min je, jag har aldrig sett denna människa skratta så mycket. Hon kiknade, slog sig på knäna, grät och ramlade till slut ner i golvet. Bokstavligen ramlade ner på golvet. "OK, that's not exactly the reaction I was hoping for..." sa jag, och gick in på rummet igen för att modifiera.
Oxana kom in efter fem minuter, grät lite till av skratt ("PLEAAAASE Susanne, keep it like that!"), men efter att ha klippt ner kroppen på monstret lite så blev resultatet som ni ser ovan.
Helt OK!
Tydligen var det ett bra koncept visade det sig när vi sen gick till Kaffi Akureyri, där det för övrigt var Burnsponsrad kväll, vilket innebar gratis drinkar tills all Burn tog slut (det gjorde de inte). Alla där var mer eller mindre utklädda, jag såg Alexander DeLarge, Poison Ivy och Superwoman bland andra, och jag fick både skratt och flertalet komplimanger för min dräkt.
När jag gick på toaletten mötte jag Mia Wallace, som fixade till sin outfit genom att lägga lite extra florsocker under näsan. Hon var med i kvällens jury och sa att jag befann mig i topp 4 av favoriterna för kvällen. Jag blev glatt överraskad, då jag inte ens visste att det förelåg nån tävling över huvud taget.
Efter en halvtimme och några Burndrinkar senare så var det prisutdelning. Domarna gick upp på scen, alla blev tysta, lamporna tändes och efter en trumvirvel så började de prata på lite halvkass engelska för att ropa upp vinnaren. Jag började applådera tillsammans med alla andra och se mig omkring, varpå jag upptäckte att alla kollade på mig. "Ripley!" ropade de ut i mikrofonen igen, och tjejen bredvid mig väste "IT'S YOU!" Jag snubblade förvånad upp på scen och mottog mitt pris, ett månadskort på nya gymmet i stan, fullkomligt överraskad och otroligt förvånad och glad. Jag som aldrig brukar vinna! Så nu får jag se till att komma i form som Ripley också, inte bara se ut som henne. Det var en fantastisk kväll, alla kom fram och ville hälsa på monstret. Jag var röd och öm efter tejpen i två dagar efteråt, men jisses, det var det värt.

Sen har jag mest pluggat och läst på i veckorna, skrivit på mina uppsatser och försökt hitta relevanta källor till dem. Är i stort sett klar med en som ska in imorgon, känns skönt. Efter den har jag bara Development Economics-uppsatsen kvar, men den ser jag verkligen fram emot att skriva. Funderar på att ta samma ämne som C-uppsats om man får, bara fördjupa den ännu mer.

I helgen kom Peter hit, fotografen jag träffade i Reykjavík under Airwavesfestivalen. Vi umgicks hela dagen, fikade på förmiddagen i några timmar, sen gick vi till simhallen och fotade, för han hade några idéer om bilder i vatten som han ville testa. Han jobbar som landskapsfotograf annars, men har på grund av eget intresse nyligen börjat fotografera porträtt. Jag tyckte det var skitkul att hjälpa honom med det, och var så himla tacksam att en så duktig fotograf ville åka hela vägen hit för att ta bilder, men han verkade ännu mer tacksam än vad jag var. Han tog över 250 bilder, men jag har hittills bara fått några mailade till mig. Här är de:
(Jag önskar man kunde animera denna, så jag viftade med öronen som en liten flodhäst.) Man kan se hur jag börjar bli lite rödögd här, för vi tog en massa bilder där jag precis kommer ut ur vattnet och det rinner av mig, men ingen av dem blev bra. Det är ganska svårt att försöka släppa ut andan och lyckas med att inte se ut som om man har några kromosomer extra. Så vi övergick till bilder där jag fick hålla mig stilla istället.

Snodde ett bord för några gäster i nån minut på Bláa Kannan så Peter kunde få några bilder genom fönstret.

De har oerhört sköna vattenjetstrålar på simhallen, man kan sitta under dem och få en rejäl ryggmassage. Eller luta huvudet mot dem, så det ser ut som om man har en påfågelstjärt av vatten. Även här var det svårt att se bra ut, för jag var tvungen att försöka se helt oberörd ut av allt vatten som hamnade i min näsa, mun och ögon.
Denna tog vi inne på konstmuseet, de hade en utställning och några av verken bestod av fina dubbelspeglar. Ett plus att de hade väldigt bra ljussättning där inne.

Jag blir återigen otroligt imponerad över Peter och hans kamera, jag tycker bilderna är helt underbara. Det finns några till som är svartvita i profil som jag tyckte väldigt mycket om. Hoppas han mailar över dem, jag är lite orolig över att han inte tyckte skärpan blev tillräckligt bra och ska ha slängt bilderna. Det är en väldigt kräsen karl.

På kvällen på lördagen gick vi ut en runda och dansade, Peters kompis Maggie kom med, det blev en bra kväll. Det blir många bra kvällar här.

Idag var jag på Röda Korset med Magda, hittade gympaskor i bra skick, samt träningsbyxor och tre fina långärmade tröjor(en i kashmiiiir), allt för 1000ISK (typ 60 spänn), så jag är nöjd.

Ja, efter två dagar inne på mitt rum har jag idag tagit mig till skolans bibliotek, shoppat 2nd hand, sen fikat på Bláa Kannan med Magda, därefter pluggat med henne fram till klockan åtta. Jag trodde jag höll på att bli galen igår, det kändes som om jag höll på att bli sinnessjuk av att sitta ensam framför datorn en kväll till. Efter att alla studenter från Polar Law åkt, så har jag mest bara Oxana att umgås med. Och hon är inte den mest sociala personen på Island direkt. Jag tycker jättemycket om henne och hon är en fin vän, men ibland är det lite jobbigt med nån som aldrig själv tar initiativ eller föreslår att man ska hitta på något. Så jag är glad att Magda är kvar också, dock åker ju hon också om två veckor. Himla tråkigt. Meeeen alla kommer ju tillbaka i vår, tack och lov! Kommer bli så himla underbart kul att få se alla igen och ha alla samlade, kan knappt bärga mig.
Tills dess attacksocialiserar jag med folk. Kommer snart bli känd som den galna skalliga tanten utanför Netto som pratar med alla. Ja ja, om det ger mig lite nya kompisar så är det en risk jag är redo att ta. Fy fan för att vara ensam när det är mörkt och kallt.

Nu ska jag ta mig en macka och skriva klart min bibliografi för uppsatsen. Tjarå!